Det var nog bara en dröm
På morgonen när jag vaknade upp kändes allt som hänt som en dröm, hade jag verkligen bott i New York och varit borta i ett år? Kändes så konstigt, allt är som vanligt här hemma i Bjuv och mitt rum ser likadant ut som för ett år sedan. Det känns konstigt att tänka sig tillbaka för det hela känns så underligt på något sätt.
Min dag började med att mamma väckte mig halv tio av att morfar och mormor skulle komma och äta frulle, morfar hade ringt och velat komma över! Inte hänt på väldigt länge så kände mig lite speciell ;) När vi väl hade ätit så tyckte morfar att jag skulle ringa Camilla så innan jag hann ta telefonen så ringde han upp henne också snackade vi ett tag. Sedan gick vi ner till Bodil för att överraska henne, då hon inte öppnade dörren hörde jag att hon var på baksidan så gick dit och när hon såg mig så började hon gråta! Hihi :D
Sedan spred ryktet sig vidare till Janne och Marina, så jag och mamma stack upp till dagiset och hälsade på Marina där :)
Jag körde sedan till Evelina för att överraska henne! Det blev lyckat det också! Hon blev allt chockad! En nyvaken Evelina som inte riktigt förstod att jag var hemma hihi. Till sist åkte jag hem till Linn och Fia, Fia såg mig först och hon sa som alla andra ” Vad gör du här, du ska inte vara hemma nu” Samma sak från alla haha! Sedan gick jag in till Linns rum och då var hon helt yrvaken och var också chockad att jag var hemma! :D Sedan överraskade jag Lina med att stå på balkongen medans Linn ringde och sa att hon skulle ut och titta upp! :D
